Gårdagens partiledardebatt i SVTs Agenda   var en av fåtal väldigt emotionella debatter sedan valet 2104. Mycket debatt tenderar att bli mer bråk och prestige än sakinnehåll. I går debatterades behovet av enkla jobb vilket fick mig att fundera. Varför fastnar man i bråk istället för att ta sig vidare till själva sakeinnehållet? Politiker är mästare på att bråka om ingenting. Vänsterpartiet har ständigt kritiserat liberalerna för enkla jobb och menar att de vill sänka skatter för vanliga löntagare. Liberalerna menar att det är ett felaktigt påstående. Men återigen så bråkar man om luft. För båda parter vet mycket väl om vad stötestenen egentligen är: hur inför vi en anställningsform som begränsas till en viss grupp av människor med en annan lönedynamik utan att den stör ordinarie arbetsmarknad över tid? Det är detta politiker bör tala om. Det är också därför de väljer att undvika innehållet. För Alliansen är det en tuff fråga att klura ut hur anställningsformen faktiskt kan införas utan att orsaka följdeffekter på ordinarie arbetsmarknad. För vänsterpartiets del har det alltid varit viktigt att vara samvetet i svensk politik. Detta gör att det för dem är viktigare att kritisera än att faktiskt diskutera de faktiskt svåra frågorna. För det är inte så enkelt som oppositionen tror. Visst behöver arbetsmarknaden förändras då arbetstillfällen måste fram till den grupp som saknar adekvat utbildning och som står utanför. Samtidigt får inte enkla jobb ersätta utbildningsbehovet. Sverige behöver ett bildat folk för att kunna vara konkurrenskraftigt även i morgon. 

/Pierre